Kortvecka

Den här veckan blev det endast tre arbetsdagar eftersom det var Annan dag påsk i måndags och fredagen var min lediga dag. Påsken gick så fort, det är synd att det är så lång resväg till Göteborg. En dag går åt till tågresa enkel riktning. Påsken var intensiv och trevlig. Tur med vädret hade vi också, sol men kallt. Tänk vad vi får uppleva tack vare Ankis yrkesval. Det är en helt annan värld än vi är vana vid. Nu får vi se fram emot sommaren då vi får höra henne på Sångs vid "Musik vid Siljan" nästa gång.
Före sommaren, närmare bestämt maj månad, blir det också en Stockholmsresa då nästan tre fjärdedelar av familjen Jones har födelsedag som skall firas.
Här hemma byggs det på verandan, målet är om allt går bra, att vi skall kunna sitta där till midsommaren, då huset blir fullt med folk. Tänk vad roligt när vi får plocka ut lite möbler och vilken avlastning det blir inomhus.
Idag har jag varit på loppis på Tegera Arena. Jag fyndade lite tårtassietter m.m. Igår blev det bullbak samt att vi var till Clas Ohlssons och handlade lite av varje. Resten av helgen skall ägnas åt lite målning, stickning m.m. Jag hittar ständigt på nya idéer på vantarna och det är super kul att göra dem. Hoppas bara någon vill köpa?
Imorgon kommer Birgitta till mig då vi skall planera loppis och försäljning på Knotgården under Kristi Himmelfärdshelgen.
Skall också avsluta med några ord från sömnlab i Avesta. Som jag tidigare skrev så sov jag där en natt före påsk. Min upplevelse var att jag inte sovit en blund på hela natten. Klockan 22.30 kom en undersköterska in och satte på mig en apparat och lite sladdar överallt på kroppen, även i näsan. Jag som brukar sova på magen tänkte, hur skall detta gå? Klockan 06.00 på morgonen kom hon in och "väckte" mig (jag var redan vaken).  Klockan 09.00 fick jag träffa en sömnsjuksköterska som hade hela min natt registrerad på dataskärmen. Hon tom såg när jag hade vänt mig i sängen. Det var bara att hålla med då hon överbevisade mig hur natten hade varit. Redan kl. 23.15 hade jag "knoppat in".  Jag hade snarkat i fem timmar och även haft andningsstopp i 35 sek. en gång samt flera korta andningsuppehåll.

Miranda  nästan 7 månader - en liten goding.

Storasyster Ofelia är inte så lätt att fånga på bild.

 Strömming och potatismos är gott!

 Mera vantar.....

 Bullbak.......

Glasverandan växer fram! 

Trots det kvalifiserade jag mig inte till att få en snarkmaskin, som tur va.  För att få en sådan gratis via landstinget skall man ha en siffra som överstiger 10 /timme och jag hade 6/timme. Man får väl titta på andra åtgärder som snarkskena, motion, viktminskning m.m.  Man kan väl inte skylla från sig längre nu då det är "svart på vitt" att jag snarkar? Eller vad säger ni i familjen?